jag hann inte ens ut ur rummet innan louis kom instormandes tillbaka i rummet igen och utbrast,

"i really thought we had something!, was it all just a lie, when you looked at me, was that a lie to??", men det var inte mig han kollade på, han kollade på harry?,

"i love you, you know" sa han lite sådär dramatiskt, jag förstod vad som pågick..

"im so, so, incredibly sorry boobear" sa harry och började gå emot louis,

"dont call me that! too many memories" sa han och gömde sig bakom liam.

"but!"

"no but`s, i want an divorce" sa louis, och då kunde ingen av oss hålla oss längre, alla brast ut i skratt och bokstavligen talat låg ner på golvet.

"that is what i call a real bromance" sa niall.

"yea you almost got us there, i tought you meant elin first" sa liam.

det blev knäpptyst i rummet, jag fick ögonkontakt med louis.

"well this was awkward, come elin lets go to my room" sa harry.

*inne i rummet*

"i know we didnt really talked about it, but i feel like iv known you  for longer than two days, so do you wanna be mine?", när han sa det blev jag lite shockad, vad skulle jag svara nu, självklart ville jag det, men jag kände att vi behövde träffas mer, så jag förstod om han var seriös eller inte.

"i want to, but in order to make that happen i want to take things slow and see if you really are serious with this", han log och nickade bara, sedan gick han fram till mig och höll om mig, jag kunde höra hans hjärtslag, det var magiskt som en rytm jag aldrig ville sluta lyssna på.

"lets talk and get to know eachother even better harry", han drog mig mot soffan han hade i rummet och satte sig med mig i hans knä.  vi pratade i flera timmar, hela dagen gick åt, jag fick veta urgulliga saker om han, tex att en gång hade louis plattat hans hår när hans sov så när han vaknade började han gråta. 

när klockan närmade sig 10 på kvällen var jag tvungen att gå hem,

"ill walk you to your door" sa han med ett gulligt leende så hans smilgropar kom fram, gaah! varför skulle han vara så söt.

"awh, what a gentleman"

"anything for you mah lady" blinkade han och krokade sin arm med min.

när vi kom fram till min ytterdörr lutade han sig fram för att kyssa mig, men i sista sekund vände jag huvudet så han pussade mig på kinden, sedan öppnade jag dörren,

"youre a little teaser arent you"

"maybe, maybe not, goodnight harry"

han flinade stort innan han vände sig om och gick, jag stängde dörren och gled ner på golvet, hur perfekt kan en kille vara, dösnygg.

när jag senare låg i sängen hade jag fått ett sms, det var ifrån harry.

jag flinade bara stort, han var så cheesy men det var nog tamejfan en av hans bästa kvaliterer. jag svarade inte på det sista och vände mig bara mot väggen, imorgon får jag se det där perfekta leendet igen.