han låg där i sjukhussängen, min louis, så ynklig och vacker på samma gång. andetagen var tunga och långsamma och visade tecken på att han levde men var i djup sömn. jag låg ner brevid honom men var försiktig med att inte ligga för tätt, han var så tunn att jag var rädd att ha sönder något i han. med pekfingret ritade jag små hjärtan och skrev texter på hans arm. jag ryckte till när han flyttade lite på sig och suckade tungt. försiktigt satte jag mig upp och kollade på den underbara människa som låg ner, käken var perfekt dragen mot hans hals och de läpparna som en gång varit röda och levande var nu tunna och riktigt ljusrosa men ändå så kyssbara. hans långa mörka ögonfransar rörde på sig lite då jag kunde se hans ögonglober kolla runt under ögonlocken som ett bevis på att han drömde. det gjorde ont i mig så vacker han fortfarande var, även fast han gått ner hemskt mycket i vikt och håret började skifta till grått i dessa unga år så var han ändå den vackraste människa jag vet. hans ögon blev helt plötsligt vidöppna och han kollade på mig varmt.
-viola darling, lay down again, im getting cold. sa han med en skrovlig röst och harklade sig. jag lade mig försiktigt tillbaka på min plats med rädslan att tynga ner honom för mycket. han började andas tyngre och ansträngt.
-i love you louis, please dont leave me. viskade jag in i hans bröstkorg, jag kunde känna hans hjärtslag slå snabbare när jag utalat orden, de ord jag har velat ha osagda, för vi båda visste hur det igentligen låg till och vi var maktlösa.
-you know i will always be with you forever, svarade han och lade ett finger under min haka och lyfte upp mitt ansikte, våra ögon möttes och jag kunde se en liten gnista av sorg i hans ögon men så mycket mer kärlek och värme.
-i know, i know. its just hard, its not goin to be the same. sa jag med en aning panik i rösten och rösten var ostadig. vid det här laget borde jag ju vara berädd, vi har ju vetat om det här i veckor nu.
-you will always have me in your heart and a piece of me is coming with you. sa han och kysste mig medans hans ena hand lade sig på min fem månader gammla kula på magen, jag log och kände lille louis junior sparka då louis hade vidrört min hud, louis kände nog sparken och en liten tår bildades i hans ögon.
-i will tell him about you, every little story, all the pranks you did, about you being in the biggest boyband. and how we met. sa jag och kysste honom igen.
-please do that, sa han och kramade om mig så mycket han kunde, men han blev trött även av den lilla kraftansträngningen. in genom dörren sedan kommer harry, liam, zayn och niall. de alla var rödögda och stod osäkert i slutet av sängen.
-hey guys. väste louis fram, han ansträngde sig, det märkte man.
-hey lou.. sa killarna och gick fram för att ge honom en kram, de var alla lika försiktiga som jag.
-how are you feeling?, frågade niall dumt och fick en liten knuff av zayn.
-i have felt better. sa louis och kramade om min hand hårdare.
-i cant do this, sa harry helt plötsligt och tårarna började falla ifrån hans ögon.
-you have to, sa liam och kramade om harry.
maskinen som stod brevid louis säng som pipip ända sedan han kom hit började först pipa orytmiskt och sedan snabbare och snabbare. louis andetag blev ansträngda och han höll tag i min hand hårdare, det kändes som ett slag i min mage och tårarna började bränna på min kind.
-louis, not yet, please not yet. skrek jag desperat upprepande gånger och kunde samtidigt känna zayns armar runt om mig som vaggade mig försiktigt fram och tillbaka. pipande gick snabbt tillbaka till det vanliga pipandet och louis ögon kollade trött på mig.
-dont scare me like that. sa jag tyst in i hans öra och pussade han på kinden, han svarade inte men höll fortfarande ett hårt grepp i min hand.
-it hurts... sa louis och en tår föll ner ifrån hans öga.
-what hurts??, frågade niall oroligt.
-my whole body, it hurts. its burning, make it stop!. skrek louis desperat och började vrida och vända sig, mina tårar som inte hade slutat rinna droppade ner på hans axel medans killarna försökte lugna ner honom, jag kved till och försökte hålla tårarna inne. in genom dörren kom en läkare som snabbt gick fram till vätskebehållaren för att trycka in en spruta i röret, snabbt därefter lugnade louis ner sig och kollade på mig oroligt.
-im sorry, fick han fram med en skakig röst.
-dont be, svarade jag med minst lika ostadig röst.
-its time. avbröt läkaren och kollade på oss allvarligt, paniken växte i mina ögon.
-no no no no please, not yet, please. bädjade jag och gjorde allt för att min röst skulle bära. läkaren bara skakade på huvudet,
-im sorry, we have to do it now, if we dont he will get more of those attacks. sa han lugnt och lade en hand på min axel när zayn släppt mig och gått över till niall. jag kollade först över mot harry och liam så stod och höll om varandra och höll sig ifrån att bryta ihop, sedan på niall och zayn som satt på varsin stol på louis högra sida, spända käkar för de ville inte heller brista ut i gråt. jag nickade till läkaren och vände mig sedan mot louis som log vagt mot mig.
-its goin to be alright babycakes. sa han och kollade mig djupt i ögonen. jag snyftade litegrann och följde läkarens rörelser medans han började koppla ur maskinen, han stannade upp i rörelsen.
-when i push this button, you dont have long time left. sa han och kollade på louis som nickade bekräftande, min hjärta stannade en sekund när läkaren tryckte på knappen. nu var det snart slut på hans lidande.
-louis i love you so much. sa jag och kollade på louis som log mot mig försiktigt och ödmjukt,
- i love you to, and all of you guys, sa han och kollade på killarna i rummet,
-we love you to man. sa de alla och försökte hålla rösten lugn och sansad.
-can you let me have one last wish?, frågade han mig och kollade mig rakt in i ögonen.
-ofcourse, snyftade jag fram och torkade tårarna med min lediga hand.
-do everything i never did, let me live through you. sa han med sin underbara röst,
-i promise, sa jag och såg en glimta lycka i hans ögon, jag lutade mig fram och mötte han i en sista kyss. när vi avslutat den log han lite, blundade och lutade sig tillbaka, hans grep om min hand släpptes och ett sista andetag lämnade louis läppar.