tidigare: 

-just, let, her, go. sa han bestämt, liam släppte då taget om mig och suckade irriterat, de gick förbi mig, liam knuffade till mig aggressivt med axeln när han gick förbi så jag nästan tappade balansen. den stora folksamlingen som hade samlat sig runt omkring och skringrade nu på sig och jag såg att zayn stod kvar, jag mötte hans blick, han närmade sig.
-thank you. sa jag lågt när han var nära.
-no problem. sa han och och gick förbi mig. en liten våg av luft blandat med hans parfym slogs emot mig och jag kände mig knäsvag.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

dagarna gick, zayn var inte närvarande på lektionerna vi faktiskt hade tillsammans, men han var i skolan. han tog inte bussen heller, så jag började tänka att han ignonerade mig.
jag har nu gått i skolan två veckor, niall, liam och louis har inte gjort något mot mig sen zayn sa till dom. från och till hängde jag med harry, när jag inte var med ellinor förstås.
varje gång jag mötte zayns blick i cafeterian eller i korridoren slog han bort ögonkontakten, jag förstod verkligen inte varför.
vi har inte pratat på en och en halv vecka
..
tills idag
...
jag gick ifrån bussen på morgonen, som jag alltid gör, genom parkeringen, där stod dom, på sin vanliga plats. jag gjorde som jag alltid gjort och gick förbi, harry lämnade sitt umgänge och följde efter mig.
-goodmorning!, sa harry och lade en arm om mig när vi kom fram till hans skåp som var närmast ingången
-good morning hazza, sa jag och skrattade, jag hade kommit på ett nytt smeknamn till honom nu imorse.
-hazza?. svarade han och skrattade med mig.
-my new nickname for you!. sa jag log.
-i guess its better than harry barry. sa han och skrattade högre.
-well i need to go now, bye. sa han och slog igen skåpet och gick. jag nickade och började gå mot mitt skåp. jag tog ut min saker ur skåpet och gick till mattelektionen. när jag gick in fanns det en enda ledig plats, och det var brevid zayn, han kom till lektionen idag. när jag tvekande satt mig brevid honom kollade han inte ens på mig utan suckade bara tungt.
-mr malik!, sa vår matte lärare, han kom närmre och ställde sig framför bänken, zayn kollade inte ens upp utan rispade på bänken han hade framför sig med en fick kniv.
-hmm. mumlade han.
-you have been missing out classes and your grades are getting lower, you are risking not graduating. sa matte läraren. zayn kollade upp oroligt och irriterad.
-ouh shit, ill never get out of this fucking school. sa han och ställde sig upp och stolen han suttit på föll till golvet med en smäll.
-you have one last chance to get this right, are you taking it?. frågade han zayn.
-yeahyeah whatever, just tell me what it is. svarade zayn och lade ner fick kniven i fickan.
-rayahin is now your private tutor and she is goin to learn you what you missed out on, and then you have to do a test, if you pass the test, you get to graduate.
-fine. sa han och suckade. jag sa inget, inte riktigt säker på hur det här skulle gå, zayn har ju inte sagt något till mig på flera dagar.
-you can start now, go to the library. i will come check on you. sa han och gick sedan till en elev för att hjälpa henne.
zayn började gå ut genom klassrummet och jag följde efter honom, med en meter skillnad gick jag bakom honom. vi kliver in i biblioteket och tar plats längst in, jag brevid honom, han brevid mig.
jag slår upp böckerna och lägger ett papper och penna framför honom och letar upp ett tal som är enkelt att börja med. under hela processen är det bara jag som pratar, han sitter bara tyst och lyssnar, skriver ner siffror på sitt papper.
-why have you been scipping classes?, frågade jag helt plötsligt.
-i just.. i just couldnt come. sa han lågt. vad menar han med det?.
-oh, svarade jag.
våra blickar möttes, och jag kan nästan svära på att han för en tredjedels sekund kollade på mina läppar innan han ställde sig upp,
-i...i have...i have to go..sorry. mumlade han och stormade ut ur bibloteket. ja, det kändes ju bra..

jag samlade ihop böckerna och ut med en suck, till min förvåning stod zayn utanför lutad med vänster arm mot väggen och benen korsade, han kollade upp på mig när jag kom ut. jag stannade upp för någon sekund för att sedan vände på klacken och gå där ifrån men saktade ner när jag hörde fotsteg bakom mig, en arm grep tag i mig så jag stannade helt och vände mig omg, där stod zayn.
-im sorry i left like that. sa han och såg verkligen ut som att han ångrat det, men det dämpade inte min irritation.
-you cant just leave whenever you feel like it. svarade jag och suckade tungt medans jag lade kroppstungden mestandels på högra benet.
-i know, i wont do it again, im sorry, please one more chance, i really need to be able to graduate. sa han, nästan desperat.
-fine. muttrade jag och vände mig om, nu var det min tur att gå därifrån utan ett ord, zayn släppte taget om mig och av vad jag kunde höra så följde han inte efter mig.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

förlåtförlåtförlåt att jag inte har lagt upp ett kapitel, men började gymnasiet i måndags, ny skola, nya klasskamrater, gå upp tidigt, osvosv, utmattande!, men nu kommer jag igång igen:)