tidigare: 

-you are just in chock, I wont let you go back to her, she isn’t good for you. Sa harry, men nu stalled sig tiff upp med tårar I ögonen.

-no harry i have to go to her!

Men harry ställde sig upp och höll om henne, och sprattlade och försökte kravla sig ur hans grepp. Vi alla ställde oss upp och försökte lugna henne. Hon skulle inte behöva umgås med något mer med sofia, det var rätt sak att göra, eller?.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*sofias perspektiv* en vecka senare.

Jag har inte träffat killarna eller tiffany något på denna vecka, sofia visste om mina rutiner så hon var hemma och bytte om och så vidare då jag var borta, annars sov hon hos harry.

Ikväll skulle jag se dom för första gången sedan det där bråket, för ikväll var det chrisNtrude eventet och jag och tiff skulle båda gå på runway:en, och eftersom killarna ville skydda tiff ifrån mig så kommer dom nog också vara där. Tanken på att zayn hatade mig fick mig att må illa, jag behövde luft. Jag tog på mig mina vita converse och gick ner mot porten och ut i luften, jag vände mig mot vänster för att gå mot nandos för en liten fika när jag såg zayn så bara någon meter ifrån mig, med en cigarett i munnen, fastän han hade lovat, men jag betydde väll ingen för honom längre så löftet var meningslöst för honom. Han upptäckte mig och tittade lite äcklat mot mitt håll innan han kollade bort, sårad gick jag förbi honom medans rökluften stickte till i näsan. Varför blev det såhär fel?.

När jag klev in på nandos kunde jag höra skratt från ett bord längre in, men som tystnade, jag kollade snabbt mot det hållet och upptäckte att där satt tiffany och resten av killarna. Jag blev som förlamad i några sekunder och såg tiff öppna munnen och sprang fram till mig, harry hade försökt stoppa henne men hon hann precis flytta sig ifrån hans grepp. Hon kramade mig men jag kunde inte röra armarna, så hon fick ingen kram tillbaka, när hon släppte mig började hon säga förlåt, men jag tog inte riktigt in vad hon sa.

-förlåt förlåt, killarna låter mig inte träffa dig, jag saknar dig.

-säg sanningen till dom.

-du vet att jag inte kan göra det sofia.

-tiff, zayn hatar mig.

Sedan vände jag mig och och började gå, höll in tårarna och stängde dörren efter mig, jag var helt plötsligt inte hungrig längre. Jag gick till andra sidan vägen och tog upp en cigarett och började röka på den, när den var slut så tog jag upp en ny, sedan ännu en. När jag var uppe i 4 stycken kände jag mig lite yr, och gjorde inte saken bättre med att ställa mig upp. Jag snubblade till in i någon, någon som kollade på mig med oroliga ögon, det var zayn. När han såg att det var jag blev hand genast kall i blicken, jag orkade inte mer och gick ifrån honom, ville han hare så, så fick det vara så.

*på kvällen efter runway:en*

När vi hade gått klart på catwalken så gjorde vi modeller oss i ordning för att gå på efterfest, jag hade inte sett killarna någonstans, jag hade sett tiff några gånger, en gång av ren vana så stoppade jag ner en snickers i hennes väska, som jag alltid gjorde efter sånahär events, för jag visste att hon alltid svälte sig själv hela dagen och behövde äta innan hon drack så det inte skulle gå överstyr.

jag blev ledd till en vit stor limosin och när jag klev in kollade jag inte vilka som satt där inne utan jag satte mig bara, när dörren stängdes kollade jag upp och upptäckte att jag satt i samma fordon som tiff och killarna, jag mötte harrys blick som borrade in i mig iskallt och hårt, sedan mötte jag tiffanys blick och upptäckte att hon log stort med snickers i handen som hon mumsade på, hennes leende lade sig snabbt när hon komihåg vad som hade hänt. Ingen av oss sa något, men jag kunde känna harrys iskalla ögon hålla koll på mig så jag inte gjorde något dumt, jag försökte hålla mig för tårar och kände en lättnad när limosinen stannade så jag slängde mig ut ur limosinen och hamnade i någons famn, när jag kollade upp såg jag david.

-david hej!

-hej gumman, du var fabolous på catwalken! Sa han tog en arm om min midja och ledde mig in på cluben där festen var. Jag och david satte oss vid baren direkt och beställde drink efter drink.

-såå david, vart har du din pojkvän då? (för er som glömt så är han homosexuell)

-han kunde inte komma ikväll, så du kanske vill vara min date?, sa han och log stort,

-sure why not! Sa jag och besvarade hans leende, han kollade på något snett bakom mig och satte sig rakt o ryggen och slutade korsa benen, något i hans blick ändrade sig och jag kände igen den blicken. David försökte nu agera straight, han gjorde alltid så när det gällde snygga killar, han ville se om dom var homosexuella innan han visade si riktiga sida. När jag vände mig om såg jag alla killarna förutom tiff kolla mot mitt håll, jag kanske inbillade mig men zayn såg faktiskt lite..lite svartsjuk ut?. Han vände inte bort blicken, men det gjorde jag.  När jag gjorde det hade david tagit tag i mig och drog med mig ut på dansgolvet,

-okej det här är min plan

-haha vilken plan

-det är en tjej som stöter på mig vid baren, du såg det inte för du var upptagen att kolla på dom där killarna. Sa han och skrattade lite.

-okay vad är din plan?

-hon måste se att jag är upptagen

-okay?

-så jag måste kyssa dig

-åhnej david, nej

-snällaaaaa,

Jag nickade och mötte han I en kyss, kom på mig själv med att fantisera att det var zayn så jag började skratta och avbröt kyssen.

-nu räcker det david. Men han verkade inte ge sig, hans händer trevade mot min rumpa.

-seriöst david, sluta Sa jag och försökte trycka honom emot mig.

-jag vet att du vill göra det här

-nej david, och du gillar killlar så du vill inte heller göra det här..

-jag är inte homosexuell, sött att du trodde mig iaf.

Nu började han bli mera hårdhänt, och jag kände alkoholen ta sig så mina arma kändes lite som spaghetti.

-sluta snälla, bad jag, men han lyfte upp mig och började gå utat. Jag lyfte upp huvudet och mötte tiffanys blick, och mimade ”hjälp” innan han drog ut mig ut cluben…

*tiffanys perspektiv*

Jag tittade upp och såg sofia bäras iväg av david, hon mimade ”hjälp” med munnen och såg inte särskilt road ut av davids behandling, jag förstod att nånting stod fel. Jag började springa mot utgången, jag kollade på andra sidan vägen brevid en container så sprattlade sofia med benen och hade david över sig, jag tänkte precis springa dit innan niall stoppade mig och resten av killarna samlades runt om mig.

-what are you doing??. Frågade harry oroligt. Jag knuffade undan honom men han tog snabbt tag om mig och drog in mig I en kram.

-harry let me go!

-why? Sa han och lät sårad.

Jag pekade emot där david och sofia var, nu låg hon kvar där själv medans david sprang därifrån.

-oh dear god, sa zayn och sprang dit, harry släppte inte taget om mig utan stod kvar där medans liam och lousi sprang efter zayn.

-niall could you stay here with tiff?.

Han nickade och just då som harry släppte mig så sprang jag over vägen dit sofia låg, hon låg helt medvetslöst på marken och blodig på benen och ansiktet. Jag kunde se zayn gråta, även liam och louis hade tårar i ögonen. Harry ställde sig och kramade mig medans niall ringde en ambulans. Jag kunde höra zayn säga,

-im so sorry i left you, please ill listen this time, please dont leave me!, han upprepade orden om och om igen samtidigt som han höll henne I handen, liam drog med handen på hans rygg för att lugna ner honom.

Sedan när ambulansen hade kommit fick zayn åka med och vi andra tog en taxi. När vi kom fram till receptionen på sjuhuset så fick harry prata medans jag grät i hans famn, allt detta kändes som mitt fel, om inte jag var så feg och berättade sanningen skulle hon varit med oss ikväll, hon skulle ha varit säker.

Vi fick sätta oss i ett väntrum, där inne satt zayn redan med ansiktet i händerna, när han kollade upp var hans ögon alldeles rödkantiga och då klarade jag inte mer.

-guys im so sorry,

Dom kollade förvirrat på mig och satte sig ner,

-for what? Sa niall och kollade på mig.

-sofia was the one that where right all the time, i have a problem.

Dom suckade, harry försökte ta tag I mig för att dra in mig I en kram, dom trodde mig inte.

-oh for fuck sake, listen to me. I have a serious eating disorder, the doctor told me about that when i was  16, it happend when a modelagency called me fat. Ever since that day iv been puking up my food, skipped eatig, taking pills. I got cure from anorexia just a few months ago, but I still have eatig problems. When I told people, sofia was the only one that stayed by my side always. I didn’t wanna tell you guys this because I was afraid that you guys would leave me or stop me from losing weight.

När jag pratade klart kunde jag se ånger I alla killarnas ansikten,dom visste ju hur dom hade behandlat sofia fastän hon var den bästa vän man kunde få.

-so, she wast lying? Sa zayn, jag skakade på huvudet.

-im sorry.

-its okay tiff, im sure you had your reasons. But right now we hope you understand that we all have hurt sofia really badly, I just hope we can fix this. Sa liam förstående.

Zayn begravde  ansiktet I händerna och svor för sig själv. En sjuksköterska kom fram oss.

-relatives to sofia andersson?

Zayn ställde sig fort upp,

-friends.

-okay, she is okay and can take visitors now.

Sedan pekade hon på rummet och vi började gå dit, jag tog andan och öppnade dörren….

*sofias perspektiv*

Jag såg rakt på människorna som kom in till rummet jag var i. en tjej sprang fram till mig och gav mig en kram, medans fem andra killar kollade lite osäkert på mig.

-im sorry but…who are you? Sa jag blacken trevad over alla killarna och på tjejen, alla såg skräckslagna ut och en kille med blondt slangde sig på en röd knapp. En sjuksköterska kom in och kollade irriterat runt.

-what?,

-she doesnt remember us?.

Hon suckade och sa,

-her memory will come back soon, just talk to her and soon she will remember. Sedan gick hon ut ur rummet. En kille med lockigt hår ställde sig och började krama tjejen medans en snygg kille med svart hår kom fram till mig och tog min hand, men nånting fick mig att rycka bort handen.

-im sorry, i dont know who you guys are, but is still feel like i hate you, like you all have done something terrible to me. Och med dom orden så började det falla tårar ner för allas kinder.

Jag lade mig ner och somnade lite, jag blev ganska trött av den där känslan att hata någon jag inte kände, vad hade dom gjort mot mig som var så hemskt?

När jag vaknade blev det som ett slag i magen, minnet var tillbaka, likaså var alla i mitt rum. Jag började stört gråta,  louis var snabbt framme vid mig men jag knuffade bort honom.

-none of you listened to me!. Nu var zayn uppe på fötterna och sprang fort fram till mig och höll om mig kramp aktigt medans jag försökte dra mig ur hans grep, men efter en stund började jag slappna av och blev lugn i hans famn. Jag upptäckte flertals tårar på allas ansikten, mest på zayn`s kinder. Utan att tänka mig för tog jag tummen och smekte bort några tårar ifrån hans kind, han lät mig göra det.

-we are all so sorry, nu var det harry som pratade. Jag förstod inget och kollade frågandes på tiffany.

-iv told them the truth.

Jag gapade, jag trodde faktiskt inte hon skulle göra det, men jag nickade uppskattande mot henne.

Efter några minuter hade alla sagt förlåt flertal gånger, jag hade försäkrat dom att det var okej. Den enda som hade varit tyst var zayn som satt och höll om mig samtidigt som han med jämna mellanrum pussade mig på hjässan.

-im hungry, sa niall helt plötligt, det fick mig att skratta och det gjorde  att ha log stort,

-i made her laugh!! Sa han stolt och pekade emot mig. Och det fick mig att skratta ännu mer, tills jag kände en huggande känsla i magen och hostade till, blod kom ur min mun, harry och tiff såg ut som om dom tävlade till den röda knappen och tryckte på den flera gånger innan en sköterska kom in i rummet.

-oh dear, sa hon och tyckte på en annan knapp och in kom två doctorer, mer han jag inte se innan allt svartnade…