tidigare:

-i made her laugh!! Sa han stolt och pekade emot mig. Och det fick mig att skratta ännu mer, tills jag kände en huggande känsla i magen och hostade till, blod kom ur min mun, harry och tiff såg ut som om dom tävlade till den röda knappen och tryckte på den flera gånger innan en sköterska kom in i rummet.

-oh dear, sa hon och tyckte på en annan knapp och in kom två doctorer, mer han jag inte se innan allt svartnade…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*zayn`s perspektiv*

Mitt dålia samvete var oförklarligt dåligt för att jag tvivlat på henne, hon hade ju bara försökt hjälpa sin vän.  Jag satt och höll om henne medans hon skrattade, hennes skratt var underbart, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknat det. Mitt hjärta hamnade i halsgropen när sofia började hosta blod, tiff och harry tryckte samtidigt på den röda alarmknappen, sjuksköterskan hade tagit in två doctorer och sedan slocknade sofia i min famn. Louis och liam hade fått dragit mig ifrån sofia och ut ur rummet.

När vi km ut ur rummet kom det in flera doctorer med en säng, några sekunder senare kom allihopa ut med sängen igen i full fart och skrek massa grejer om lufttubar och blod. När sängen och doctorerna försvann så sparkade jag till en soptunna och satte mig på en stol, liam kom fram till mig och lade en stöttande hand på min axel.

-she will be alright. Sa han, men jag kunde höra på rösten att även han tvekade.

-what if she doesnt make it,

- we just have to wait and see.

Jag sa inget mer utan kollade bara runt omkring I rummet, niall och Louis satt lite längre bort och såg helt chockade ut av händelsen, harry stod och tröstade tiffany som var helt rödögd.

Efter ca en timme kom några doctorer tillbaka med sofia på en säng, hon rullades direkt in på rummet. Sedan kom dom ut och kollade på oss.

-she is okay now, she just had a inner bleeding in her stomach, nothing serious. you can visit her now.

-when can she go home? Frågade tiff lättat.

-whenever she wants to. Med dom orden gick vi in med snabba steg till sofia som log svagt, väldigt svagt.

-the doctor said you could go home now if you wanted to! Sa Louis högt och glatt. Men sofia såg inte lika glad ut, hon suckade och satte sig till rätta, troligen gjorde det ont i henne så hon grimaserade lätt och gnydde till. Jag närmade mig henne men hon tog fram handen i en försvarsposition och kollade på mig lidande medans hon skakade på huvudet. Jag förstod inte men backade, ville hon inte ha mig i sin närhet?.

-guys, i dont think i wanna go home yet..

-why?? Sa jag uppgivet, jag ville ha med henne hem, behövde prata med henne om det som hade hänt så vi kunde gå vidare ifrån det.

-umm..uh.. just, i need to rest, im tired… sa hon, men det lät inte helt trovärdigt.

-you can rest at home, sa nu louis, tror han hade lika dåligt samvete som jag, alla ville bara ha hem henne och visa hur mycket vi ångrade oss, att hon sagt att det var ”okej” kändes inte nog.

-ill call you when i wanna go home. okay?

Till slut gick vi med på att åka hem, hon skulle ju ringa oss när hon vill hem.

*sofias perspektiv*

Några timmar efter att dom hade åkt så tog jag på mig mina kläder igen och lämnade sjukhuset, jag hade inte ringt till dom andra, allt kändes annorlunda nu efter hela ”tiffanyhändelsen” så jag hade ingen lust att träffa dom.  Jag vinkade till mig en taxi som var snabb med att stanna, jag sa vart jag skulle och lutade mig mot det kalla glaset.

När jag var framme vid porten kom jag på ciggpaketet jag hade i fickan, det jag hade tagit av tiffany och rökte av efter jag mött på dom på nandos. Jag tog paketet och slängde det i sopkorken innan jag gick in innanför porten, klev upp för trapporna och smög in för dörren där jag och tiffany bor. När jag sparkat av mig skorna och gick in i vardagsrummet satt alla där, och då menar jag tiffany och killarna. Dom kollade chockat på mig, jag hade ju inte ringt som jag lovat. Alla ställde sig upp.

-why didnt you call us?? Sa louis,

-you said you where going to call so we could pick you up? Sa zayn och började gå emot mig.

Jag suckade och gick till mitt rum och stängde dörren précis framför ögonen på dom. Det började brännas under mina ögonlock och jag kunde höra deras röster utanför min dörr.

-please open the door sofia.

-what happened?

-open the door now.

Jag ignonerade dom och gick mot mitt badrum och låste även dörren där och klev in I duschen. Jag stod länge och tänkte, dom hade sårat mig rejält, speciellt zayn, för att ingen av dom trodde mig. Jag kommer aldrig glömma blicken zayn gav mig när jag mötte honom på väg till nandos.

När jag blev klar satte jag på mig rena underkläder, min rosa mjukisdress och flätade håret. Jag kunde skymta några blåmärken efter david, han hade slagit mig och var på väg att försöka ha sex med mig men då hade han sett några komma emot han så han sprang därifrån. Jag skakade av tanken och gick ut ifrån mitt rum, raka vägen till köket, jag kunde känna blickarna på mig medans jag gick förbi, när jag kom in i köket hörde jag steg efter mig.

-sofia.  Jag kände mig lättad, det var tiffany som kom efter mig, visst, hon hade ljugit men jag hade varit med om det förut och förstod också syftet med varför, så hon tyckte jag fortarande om innerligt.

-ja,

-varför ringde du oss inte?

-jag klarar inte av dom.

-hur menar du? Du sa ju att det var okej?

-jag trodde det, jag vet inte, men jag har bara en känsla att jag vill inte vara nära dom.

-okej.

Det blev en tystnad.

-du tiffany, jag klarar inte av det här mer.

-nej jag vet. Hon förstod precis vad jag menade.

-det kommer inte bli lätt, men vi måste försöka fixa det här. Jag kan ta kurser om hur man hjälper vänner som har ätstörningar om det är så.

Hon skrattade lite innan hon mötte mig i en kram.

-jag har lovat harry att försöka.

-okay bra, jag ska göra lite mat, äter du upp det då utan att spy?

-okay, kan försöka.

-okay bra, men gå ut och sätt dig så fixat jag.

Hon kramade mig återigen innan hon gick ut till killarna. Jag tog upp tellefonen och beställde sex pizzor, en var till killarna, förutom niall som skulle få två, zayn hade berättat att niall alltid åt två. Sedan började jag göra nudlar, den enda maträtten som jag visste att tiffany åt ibland, den här maträtten kan man börja vänja hennes mage med så man inte chockar den.

Efter några minuter gick jag in till vardagsrummet med två tallrickar med nudlar och satte mig längre ifrån på barbordet, och gjorde tecken till tiffany att hon skulle sätta sig framför mig. Jag hade gjorde två portioner, en till henne och en till mig, hade läst någonstans att dom med ätstörningar helst ska äta med andra för annars slänger dom maten. Jag hörde det plinga på dörren så jag hoppade av stolen och gick till hallen, det var pizzakillen, han gav mig pizzorna och jag gav han pengarna. Sedan gick jag in till vardagsrummet igen och ställde pizzorna framför killarna.

-bon apetite, sa jag och dom skrattade, inte jag. Sedan gick jag tillbaka till tiffany och satte mig framför henne och åt.

Jag kunde ibland känna zayn`s blickar mot mig, jag saknade att prata med honom, men hans brist på tillit till mig gjorde ont.

*tiffanys perspektiv* två veckor senare.

Jag var i harrys och louis lägenhet och väntade på att harry skulle duscha klart. När han kom ut ur badrummet hade han handuken runt midjan och hans mage visade sig, min blicka fastnade på hans mage och jag antar att hans såg det så han skrattade lite, jag kollade snabbt ner i golvet och blev generad. Han gick fram till mig och tog handen under min haka och lyfte upp mitt ansikte.

-you are so cute when you blush!

Jag fnittrade lite sedan möttes vi I en kyss. Harry hade stannat hos mig även när han visste om min ätstörning,  som nu sofia hjälpt mig med. Hon hade fixat så jag gick och en psykolog några gånger i veckan, åt ordentligt och tränade istället för att svälta.

-where is sofia by the way?

-In the apartment, suckade jag. Ingen av killarna har träffat henne, hon hade fått mig att lova att smsa varje gang dom skulle komma till oss så hon kunde “fly”.  Han nickade och klädde på sig shorts och t-shirt.

-we really need to do something, we all miss her, and zayn asks for her everyday, he regret not trusting her so much. I really think he is into her to.

-I know, but I don’t know how.sa jag och skakade på axlarna.

Han funderade ett tag-ill figure something out. Sa han och pussade mig på pannan.

Jag hoppas verkligen det…

*zayn` perspektiv*

Sofia har inte svarat på ett enda av mina sms den här veckan, inte heller har hon svarat på mina sms. det gör ont i mig att veta att jag sårat henne. Hennes vackra ansikte är det enda jag tänker på när jag vaknar och det enda jag tänker på när jag somnar. 

Jag rättar till det sista på frisyren och bekräftar i min spegel att allt ser bra ut innan jag går ut ur lägenheten och över till liams lägenhet. När jag kliver in så går jag rakt in till vardagsrummet där han sitter.

-hey man! Whatsup?, sa han och ler stort. Jag suckade och satte mig ner i fotöljen. Han kollade på mig och leende blev lite snett.

-still thinking about sofia huh?. Jag nickade bekräftande.

-i just cant stop thinking about her. She is an amazing girl. Sa jag och kollade allvarligt in I hans ögon.

-i know. i guess you havent talked to her yet?

-nope. She wont answer me texts or calls. She only talks to tiff.

-I know dude. We fucked up big time.

Jag nickade och satte armbågarna på knäna och begravde ansiktet I händerna.

-HELLLOOOOOOO. Hörde vi niall`s röst ifrån hallen innan han smällde igen dörren och kom inspringandes. När han kom in och kunde han nog känna allvaret och satte sig ner i soffan igen.

-he is thinking about sofia again isnt he?. Liam drog handen genom håret och nickade. Jag lutade mig bak i fotöljen och kollade rakt ut i luften. Jag hörde dörren igen  och in kom louis, harry och tiffany. Dom var en aning lugnare när dom kom in, förvånadsvärt var louis väldigt lugn. Louis satte sig tyst i soffan medans harry och tiff satte sig i en bigboy.

-why are you guys so quiet? Frågade tiff och kollade på oss. Niall pekade på mig och hon sa bara –ahh. Och nickade förstående.   Sedan satt vi alla tysta en stund tills harry helt plötsligt reste sig upp, räckte fram hande till tiffany och sa,

-tiff, can i have your home key?.

Hon såg oförstående ut men gav honom ändå nyckeln, -ill be right back, have to fix something!. Sedan försvann han ut ur rummet.

*sofias perspektiv*

Jag stod och diskade det sista inne i köket när jag hörde nyckeln vridas om och någon gick in.

-tiff?

Jag hörde steg mot köket, när jag vände mig om såg jag inte tiffany utan jag såg harry. Jag fick en fet klump i halsen och tappade tallriken jag hade i handen, den föll till golvet och gick sönder. Jag suckade och böjde mig ner för att ta upp bitarna, harry kom fram för att hjälpa mig men jag knuffade undan honom.

-harry…. What are you doing here? Sade jag och lade bitarna på bordet innan jag satte mig på en stol.

-none of us cant do this anymore, we all miss you.

-I miss you guys to but…

-what?,

-it just doesn’t feel right, it feels like you all are goin to turn around and leave me like that again.

-we wont, I can promise you that. Im sorry for all those things I said to you, you weren’t the tiffanys problem. You are a really good friend to her, you did her best. Sa han och närmade sig I en kram, jag lät han krama mig, hans ord fick mig att känna mig bättre till mods. Vi satt och pratade ett tag,  jag blev gladader och gladare för varje sak han sa.

-follow me to liams appartment, everyone is in there. Jag fick världens klump I magen och han såg nervositeten I mina ögon.

-its goin to be fine, they are goin to be so happy to see you!

-are you sure??

-yes im sure. Med dom orden följde jag med honom upp till liams lägenhet. När vi klev in tog jag ett  djupt andetag, harry tog handen på min rygg och ledde mig mot vardagsrummet där alla satt.

-vas happenin! Kunde jag höra harry säga när han såg harry, sedan såg han mig och ställde sig upp, dom andra reagerade på hans beteende och vände sig om, ingen av dom visste hur dom skulle reagera, de ställde sig också upp och kollade på mig med halvöppna munnar.

-this was a bad idea. Sa jag efter en stunds tystnad och vände mig om redo för att gå men harry stoppade mig. –they dont want be here. Sa jag och kände några tårar trycka bakom ögonen. Sedan hörde jag steg bakom mig och flertal armar runt om mig.

-we missed you so much, kunde jag höra niall säga.

-we are truly sorry. Sa liam.

-don’t be mad at us, please. Nu vare Louis som sa något.

Sedan släppte dom taget om mig så jag kunde vända mig om, till min besvikelse stod inte zayn bland dom, han satt fortfarande kvar, tiff satt på huk och pratade med honom och han nickade lugnt men sammanbitet. Min blick drog tillbaka till killarna framför mig som stod och kollade på mig med osäkra leenden.

-its okay.

-you said that the last time we talked, when it clearly wasnt. Muttrade niall lite, jag gav honom en till kram och sa- im sorry. Han log lite snett och besvarade kramen hårt.

-i mean it, its okay, i missed you guys. I just needed time. Sa jag och log. Dom besvarade mitt leende och louis skrek. –GROUPHUG!. Sekunden därefter blev jag mosad i en stor kram. Efter kramen utbrast louis.- Finally you are back, now zayn doesnt have to talk about you all the time!. Sa han och sedan lade liam handen om Louis mun och jag kollade oförstående på dom.

-oh, is it bad? Sa jag och kände mig lite sårad. Harry skrattade till och sa- well he misses you like crazy, you have to decide if you think its bad or not.

Va? Hade zayn saknat mig?...