tidigare:

”what do you want?”

”to explain”

”there is nothing to explain harry, i dont wanna hear you sorry ass apologizes, iv been thru this befor remeber?, we`re over,” min röst brast när jag sa det, ellinor nickade bara och lade en hand på min knäskål för att visa sitt stöd.

------------------------------------------------------------------------------------------

elins perspektiv* dagen efter.

31 missade samtal, ifrån harry, eller ja, missada och missade, jag lade på eller struntade i mobilen för jag ville inte prata med honom just nu. Jag hade även ca 40 meddelande varav hälften var ifrån harry och resten av killarna, jag kollade inte ens på meddelandena ifrån harry, jag har slutat kollat på dom ifrån killarna då det stod samma saker i stil med ”talk to him, he has a really good explination..trust me”, men jag ville inte tro dom, vad skulle förklaringen vara? Att han tappat känslorna?. Jag suckade och lade ner tellefonen under kudden för att kunna ignonera det ständiga pipandet innan jag tog på mig ett par shorts och en mjukiströja och gick över till erik och hanna. Dom hade bjudit över mig på lunch, jag och erik var ganska goda vänner nu, hanna var det bra med nu, inte helt bra men det fick duga. När jag klev in kände jag en välbekant lukt av pannkakor, det högg till i mig, påminde väldig mycket harry men jag bet ihop och gick vidare in i vardagsrummet där hanna satt och log. Jag dro efter andan när jag såg hennes mage, hon var ju i tredje månaden och en bula syndes på hennes mage, jag hade aldrig sett henne såhär lycklig och jag har ju ändå känt henne sen jag var 6 år. Hon klappade på sittplatsen brevid sig och jag satte mig brevid henne, det blev tyst en stund innan hon bröt tystnaden.

-elin, du, jag vill verkligen ha tillbaka vänskapen som den var förut.

-du vet att det inte är möjligt, men om vi tar det i små steg kan vi nog möjligtvis bli bra vänner igen.

-jag hoppas verkligen det. Jag nickade långsamt.

-och, jag vill fråga dig en sak, fortsatte hon. Jag kollade henne rakt i ögonen i bekräftelse på att hon skulle fortsätta.

-vad pågår igentligen, du har varit här i en minut, men tillräckligt länge för att jag ska se att något är på tok, vad har hänt?

Hanna kände mig väl, hon såg alltid när något var fel. Jag ville prata ut om det, med henne, så jag berättade allt, hon lyssnade noga, när erik hade kommit in med pannkakor hade hon tagit ner tallriken och gjort tecken åt honom att lämna rummet, han lydde och försvann ut igen, såfort jag berättat allt så såg hon ut att tänka noga, en liten beskymmersrynka dök upp mellan hennes ögon.

-okej, jag tycker du ska lyssna på hand anledning, sen slipper du honom, om du inte låter han förklara kommer han att fortsätta tjata.

Hon hade rätt i det hon sa, men jag ville att harry skulle lida ett tag til. Jag tackade till pannkakorna och gick hem, tog upp mobilen letade efter hans mobilnummer och ringde, just nu hade han natt där han var, så jag visste om att han sov så jag skulle väcka honom, men jag kunde inte bry mig. Några toner hann gå innan en trött röst vaknade.

-hello?

-youve got one chance to explain yourself when you come home from the tour.

-elin!. Hörde jag innan jag klickade av samtalet.