när jag tittade upp såg jag att det var personen som jag hade tagit tag i, med 4 andra killar bakom sig.

"-ja jag fick bara lite yrsel"

de tittade konstigt på mig, ajdå dom pratade engelska och förstod mig inte.

"-do you need anything, water?" sa en blond kille som stod lite bakom killarna.

"-no not really, im fine now. thank you" sa jag.

 killen som jag hade tagit tag i släppte mina axlar och log, gud vad snygg han var.

"-good, whats your name?" sa han, jag tog ett tag på mig att svara, man drunknade i hans ögon. när jag fick tillbaka fattningen så kunde jag äntligen svara.

"-Elin."

"-oh what a beutiful name" sa den snygga killen, jag rodnade , attans. 

"my name is harry styles",jag kände igen namnet en aning, men kunde inte komma på det. "-and heres niall, louis, zayn and liam" presenterade han dom andra, resten var också väldigt snygga, men inte lika slående som harry.

"ah okay, do you guys know were **** is?, i moved there today and i dont know the way back, im kinda lost"

alla såg chockade och glada ut, harry var så söt när han såg glad ut, nejnej fokus, du har en pojkvän elin så du får inte tänka på andra killar.

"harry and louis live there to, so you are their new neighbour?? thats soo cool" sa niall, "- we can drive you there!"

"oh thank you that would be great!"

"but only if agree to on thing!" sa harry med ett busigt leende,"-if you come with us and hang out at our house!"

"i guess that isnt a problem", killarna sprack upp i ett leende, och vi gick till deras bil för att åka dit. när vi kom fram så såg jag att harrys och louis hus låg precis framför mitt hus, bra då var det inte så långt att gå hem sen.

harry lade sin hand på min rygg och ledde mig in i huset, hans hand brände på ryggtavlan, vågade inte kolla på han för då skulle han se att jag rodnade. varför blir jag generad, jag har ju en underbar pojkvän...som...som inte ens har smsat eller ringt sen jag kom fram, undrar vad han gör.

"sooo elin, do you even know who we are?" sa liam som inte hade sagt något under hela bilfärden.   "hahah tough question guys," sa jag och log lite lurigt, vilken dum fråga, som om dom vore nå speciella personer typ.    "then who are we?" sa zayn.  
vad menade han, var dom sånadär djupa personer som ville gå ner på djupet och besvara frågan, vem är jag och vad gör jag med liv. jag började fnittra lite. "deep question,well you are niall, liam,zayn louis and harry!" sa jag, glad över att ha kommit ihåg allas namn. 

dock verkade dom inte nöjd med svaret, vad vare som försegick.

harry skrattade och sa "i dont think she know guys. elin we are one direction."  det var där ifrån jag hade känt igen namnen ifrån!.

"oh...cool. so.. what do you guys wanna do? we cant just sit here" sa jag, tyckte inte att det var så märkvärdigt att dom var one direction, finns ju inget jag kan påverka eller säga om saken.

*Harrys perspektiv*

elin var en riktigt gullig tjej, hade knappt kunna ta ögonen ifrån henne under hela kvällen, vi spelade monopol och badade i polen. hade vid flera tillfällen fått ögonkontakt med henne och såg till att vara så nära henne som möjligt, det kändes bra att vara nära henne, hon var väldigt fin. att hon inte brydde sig så mycket om att vi var one direction var ett plus.             efter några timmar så hade niall, liam och zayn åkt hem så det var bara jag, elin och louis kvar.   vi satt och kollade på en film, men jag kollade mest på elin som låg i soffan med huvudet på louis knä, hur gick det till?, louis smekte hennes hår och jag kände hur svartsjuk jag blev, visst jag hade bara känt henne i en dag, men det kändes som om vi känt varandra i flera år, samtalen hade flytit på så bra.

dock så hade hon kollat bort flertal gånger då jag hade kollat på henne, ville hon inte se mig i ögonen, gillade hon louis.

jag blev avbruten i mina tankar när jag hörde ett surr ifrån elins mobil som låg på bordet, ja han se några ord på skärmen innan den slocknade.

där kom det, självklart hade hon en pojkvän! vad annars. jag kollade på elin som satte sig upp och kollade smset, kunde inte undgå att se lite sorg i hennes ögon, varför då?.

hon ursäktade sig och kramade oss, hon kramade louis extra länge, eller var det louis som kramade HENNE extra länge, hoppas på att det var louis fel, att elin inte tyckte om han så. men vad äre jag tänker med, klart hon inte gör det, hon har ju pojkvän.

jag sprang till henne för att säga hejdå lite enskilt, hon stod i hallen med tårar i ögonen, vad hade hänt nu?.

hon kom fram till mig och jag kramade henne, ville aldrig släppa taget, utan att tänka så böjde jag ner huvudet och pussade henne lite lätt på munnen, men ångrade mig snabbt, fan harry, hon har ju pojkvän och gillar dig säkert inte.

hon reagera knappt och gick bara ut genom dörren.

*Elins perspektiv*

kvällen hade varit riktigt bra, harry var så snygg så jag hade varit tvungen att vända bort blicken den mesta av gångerna för att inte avslöja att jag rodnade. senare på kvällen hade några dragit och det var bara louis och harry kvar. det var ganska mörkt i rummet innan filmen startade så jag fick leta mig fram i soffan, jag stötte på louis som klappade på sitt knä, jag lade mitt huvud där för jag var så trött efter dagens bravader och somnade där. efter ett tag så hörde jag min mobil surra så jag satte mig upp och sträckte mig efter den, jag han få en glimt av harry som såg eftertänksam ut och ledsen, var han kanske ledsen över att jag låg med huvudet i louis knä?, näää varför skulle han vara det?. smset var från erik och det stod "tjenare babe, ilove you so much men... efter du hade åkt så var jag så ledsen att jag åkte till din kompis hannas hus, hon tröstade mig och så, och ja, vi kysstes och allt.  jag förstår att du säkert hatar mig nu men jag tror att det är hanna jag gillar, som jag alltid har gjort. förlåt."

det kunde bara inte vara sant, hanna min bästa kompis och erik som jag var så kär i, hade svikit mig, jag var mest chockad, och väldigt ledsen övet att hanna hade svikit mig så.

jag ursäktade mig och kramade de båda, louis höll kvar mig i en kram extra länge, kanske hade han sett hur ledsen jag var?.när jag kom ut till hallen så brast det, jag föll ut i gråt, men hejdade tårarna lite då jag såg en förvånad harry framför mig, han sa inget men på något sett hamnade vi i en kram, jag ville inte släppa taget, för några sekunder kände jag mig lycklig fastän jag var heartbroken, om jag var heartbroken, vet inte. ledsen var jag iaf, på hanna. men jag var förvånad över att jag var lättat att erik inte vill vara tillsammans med mig längre, varför...

harry böjde ner sitt huvud och pussade mig, jag blev som förstenad, så lycklig men så chockad, han backade undan med ett ångerfyllt ansikte, ville bara ta tag i hans ansikte och ge han en riktig kyss och stanna så. men jag behövde tänka, så jag bara lämnade huset och gick hem.


----------------------------------

hahahah fett långt menmen:))