tidigare: 

spände mig men slappnade av ganska fort därefter. jag lyssnade på hennes andetag och när jag kände mig ganska säker på att hon hade somnat så placerade jag en puss på hennes huvud och sa
-you dont know what you do to me..

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*fortfarande zayn`s perspektiv*

jag vaknade av en känsla att något saknades, med min hand letade jag runt brevid mig och upptäckte vad det var...raya låg inte där. jag slog upp mina ögon och kollade upp om jag kunde se henne någonstans men till min besvikelse var hon inte där. jag klev upp ur sängen och såg ett av mina par mjukisbyxor ligga på golvet så jag drog på mig dom. jag stelnade till när jag hörde dörren öppnas bakom mig, jag vände mig om och jag lovar att hjärtat slog flera extra slag när jag såg raya stå i dörrkarmen,
-i thought you left?, frågade jag förvånat och försökte dölja min glädje.
-i..i just have to change back to my clothes. stammade hon fram och gick mot klädhögen som låg nedanför min säng.
-oh, so are you leaving again?. frågade jag och gjorde allt jag kunde för att inte låta alltför besviken.
-yes, right away. svarade hon direkt och fumlade med kläderna.
-cant you stay for breakfast at least?, mumlade jag, hon stirrade på mig som om hon har sett ett spöke.
-i...ii... i dont wanna b.b.bother you, stammade hon.
-why would it bother me?, come out to the kitchen when youre done. ok?. sa jag och gick ut ur ummet så hon kunde byta om.

*rayahins perspektiv*

en del av mig vad super lycklig och upp över öronen nervös på ett bra sett att jag just nu befann mig i zayn fucking malik`s rum!, men den andra delen av mig var förvirrad över allt, för några dagar sen pratade han inte med mig och liam,niall och louis hatade mig, eller iaf ogillade mig men av vad jag minns så hjälpte dom mig när jag nästan blev våldtagen. och nu slog tanken mig, zayn kanske vill att jag ska stanna kvar för att han tycker synd om mig för jag nästan blev våldtagen?. jag kollade snabbt på klockan och såg att jag varit här inne i fem minuter och om jag är kvar längre kommer nog zayn undra vad jag håller på med så jag tassade ut ur hans rum och och gick till köket det han stod. han stod vid bänken och hällde upp te i två koppar och hade framför sig två tallrikar med en baguette macka på vardera, han vände sig inte om men måste ha märkt min närvaro när han så,
-hope you like tea?,
jag nickade med kom snabbt på att han inte kollade åt mitt håll,
-i do, svarade jag, han tog upp tallrikarna och ställde dom på köksbordet. jag satte mig ner framför en tallrik och fick några sekunder senare min kopp med te placerad framför mig. zayn satte sig framför mig med mackan i handen och jag kunde känna att han kollade på mig och jag antog att han väntade på att jag jag skulle äta av mackan, men jag hade andra planer.
-why are you doing this?
han kollade på mig som om jag var knäpp, som att det var uppenbart att han hjälpte mig, lät mig sova i hans säng och sedan fick mig att stanna över frukost.
-what do you mean?, svarade han dumt och tog en tugga av hans macka.
-why are you helping me, better yet, why did the guys help me?, i know why harry did but not why you and the other guys did it?, they hate me and you ignore me. svarade jag ärligt, att vara ovetande tär på mig.
-they dont hate you, its just, they didnt like you very much because... sa han och tystnade, varför ogillade dom mig?
-zayn, why didnt they like me?
-nevermind. sa han skakade på huvudet.
-no i wanna know, sa jag envist.
-drop it, sa han kort.
-in that case, sa ja och reste mig hastigt upp, trött på hans kalla sida och korta svar lämnade jag han i köket och småsprang ut ur huset. när jag kom ut upptäckte jag att det regnade, fast det att säga att det regnade var underskattat, det totalt öste ner regn. jag började sakta ångra att jag dragit iväg sådär medans jag gick med snabba steg mot mitt hus.
-RAYA!
jag hörde mycket väl vems röst det var, zayn, men jag stannade inte upp utan jag gick bara ännu snabbare.
-RAYA C`MON,
han kom närmre, jag kände hans arm ta tag i min och gjorde att jag stannade upp.jag vände mig om och såg zayn rakt in i ögonen,
-im tired of this zayn..sa jag och ryckte bort armen och suckade högt,
-tired of what?
jag tog ett djupt andetag, redo att bara berätta innan jag ångrade mig.
-you dont see how much i like you, your eyes, your voice, your pink lips, hell, every single part of you. im craving for you, i cant get you the hell out of my head.
zayn stod tyst framför mig, hans armar hängde längst sidorna, min syn blev suddig och klargjorde att jag grät.
-just answer me one thing zayn. am i crazy to say there was a chemistry between us?, were i the only on that felt it?.
zayn fortsatte vara tyst, jag kände ett hugg i mitt hjärta så djupt att jag fick svårt att andas,
-i should have figured. sa jag lågt och skulle precis vända mig om när zayn tog tag i mig och drog min intill honom. utan att jag hann protestera mötte hans läppar mina, till en början kysste jag inte tillbaka men fattade sedan vad som pågick så jag kysste hungrigt tillbaka. hans armar var hårt virade runt om mig som om han var rädd att jag skulle gå iväg igen, hans läppar var mjuka och rörde sig rytmiskt med mina. efter en stund drog han bort läpparna men inte avståndet mellan oss. han vilade sin panna mot min och sa,
-you werent the only one who felt it. raya, you are the most beutiful girl i have ever seen, the...the reason why the guys didnt like you at first was because...because they saw that you changed me, becasue i i was always looking at you....
zayn rodnade när han berättade det och jag smälte lite inombords,
-there is something about you that just make me feel like you belong to me.
när han sa dom orden kände jag mig hel, och med det tryckte jag mina läppar mot hans igen.