jag hann inte långt förän jag sprang in i någon och landade hårt på rumpan, jag kved till lite och såg att alla mina anteckningar och böcker låg utspridda på golvet. 

-sorry... muttrade jag tyst till personen jag hade sprungit in i för att sedan börja plocka upp mina grejer. när jar räckte mig mot den sista boken så böjde personen sig ner och tog den samtidigt, precis som en film och jag kunde inte låta bli att skratta lite lågt för mig själv. jag tog boken och ställde mig upp och kollade på personen framför mig.

-its okay, svarade personen. jag kollade extra noga och såg att det var ethan.

-oh hi ethan. sa jag glatt. han hade ett osäkert leende först men nu såg det äkta ut.

-why the rush?. frågade han och log.

-urm, hungry. ljög jag, 

-right me to, join me for lunch?. frågade han och nickade mot lunchsalen. 

-sure just let me put these in my locker. svarade jag och började gå mot mitt skåp.

-ill wait here!. ropade han efter mig, jag svarade inte utan gick till mitt skåp och stoppade in böckerna där. 

samtidigt som jag öppnat skåpet så föll en lapp ut, jag böjde mig snabbt ner och plockade upp den, vecklade ut den och läste.

 

fjärilarna i min mage var obeskrivliga och jag kunde knappt fatta att man kunde vara såhär kär.

-hey have you frozen or something. hörde jag bakom mig. fort slängde jag in lappen och stängde skåpet och vände mig om. ethan stod där och kollade på hans arm som om han kollade på sin armklocka, men där fanns ingen klocka.

 

-whatever. svarade jag och slog till han lite lätt på armen.

 

-lets go. sa han och så började vi gå mot lunchsalen.

 

 

 

när vi köpt vår lunch så gick vi genom havet av elever, jag fick väldig många blickar och några fnittrade och pekade, typisk high school beteende. med en suck satte jag mig ner vid ett ledigt bord och ethan satte sig framför mig.

 

-why do you think people are staring?, frågade han.

 

-dont know. ljög jag, han behöver inte veta.

 

-i think its because im so gooood lookiing. sa han och drog bak det lilla hår han har med handen. jag började skratta och skakade på huvudet.

 

-what??, you dont think im good looking?, frågade han och spelade sårad.

 

-ofcourse you are. sa jag och skrattade lite till.

 

-told you. sa han och sedan fick han en lätt rosa nyans på kinderna, huh?.

 

-ethan, are you blushing?, frågade jag och nuddade hans kind med pekfingret, brännhet.

 

-what??, nooo. just då blev hans kind ännu rödare.

 

-oh my god you are blushing. sa jag och skrattade, sedan lade jag en hand på hans.

 

-blushing is nothing to blush about. retades jag och blinkade.

 

-i...i um...i need...to go...yea i need to go. stammade han fram och ställde sig upp och lämnade mig.

 

jag skrattade ännu mer åt hans plötsliga beteende och tog upp mobilen, där fanns ett sms, från harry.

 

jag suckade, zayn behöver inte vara svartsjuk,han är the one and only för mig. jag måste ju kunna ha killkompisar, som ethan, jag kommer aldrig kunna falla för ethan, han var verkligen inte min typ. men zayn var min typ, det var han verkligen.