*elins perspektiv*

när vi stod där, hand i hand så kom harry ut ur sitt rum, jag släppte inte louis hand utan kramade om den hårdare. han gick fram till tvsoffan och satt sig där med resten av killarna, louis bara kollade på mig, jag kollade på han, jag kände inget, inget som kunde jämföras med vad jag kände när jag kollade på harry.

 

louis drog med mig ut på baksidan av huset, när vi gick förbi killarna så möttes jag av harrys blick, varför kunde jag inte bara ha varit tyst, då hade vi kunnat vara vänner iallafall, han är väll skrämd av mig nu och tror jag är ett galet fan eller något.

 

väl där ute så fanns en pizza karton med några slice kvar, louis satte sig ner på knä, knöt händerna, kollade upp på himmlen och sa, "thank you lord for listening to my prayers".

jag vek mig dubbel av skratt, louis kom och lyfte mig up och slängde mig i poolen,

"ey what was that for?!" sa jag när jag kom upp från ytan.

"i just though you were so hot you needed to cool down" sa han och blinkade, han räkte handen till mig för att hjälpa mig, jag rykte åt mig hans hand och drog ner han i vattnet.

 

när han kommit upp till ytan sa han"you...you just wait there and ill take care of you"

han kom emot mig och jag skrattade och försökte ta mig upp ur poolen men han var så snabb så han fångade mig i sin famn och vände mig om, vi mötte varandras blickar och var tysta i vad som kändes som en timme, tills vi hörde någon harkla sig, vi vände oss om och där stod harry...

"elin...can we talk?"

"no, im busy" sa jag och kollade på louis, louis log stort och höll om mig hårdare.

"oh... i see, maybe later then?"

"maybe" sa jag och sedan gick han in i huset igen.

"ouch" sa louis, och jag skvätte vatten på han och gick ur poolen.

 

i blöta kläder satt vi och åt upp pizzan, vi gick sedan in i huset där zayn satt i soffan och kollade på våra blöta kläder, skrattade lite och återvände till att kolla på tv.

"follow me" viskade louis i mitt öra och jag följde med han in på hans rum, han slängde en t-shirt och shorts till mig och pekade mot badrummet, jag gick in och bytte om och när jag kom in i hans rum igen snurrade jag runt ett varv"do i look good" och kollade på han, han skrattade bara och sa"ofcourse you do". jag var precis på väg att gå ut för att dra mig hemmåt när han drog mig i sin famn ledde mig mot sängen och sa  "you cant leave now, its too late, sleep here tonight". 

han lade mig i hans säng och låg sedan brevid mig, men jag kunde inte, louis var en jätte fin kille men jag gillade harry, men jag låg kvar tills louis hade somnat innan jag smög ut ur hans rum, när jag hade stängt dörren såg jag harry vid hans dörr, han såg förskräckt ut, som om han sett ett spöke.. great nu är han säker övertygad om att jag är ett fan då jag kommer ifrån louis rum med hans kläder på mig även jag har sagt att jag gillar harry, han lär väll tro att jag ljög för han eller något...

 

vi stod och stirrade på varandra ett tag, han kollade ner på louis kläder som jag hade på mig, medans jag kollade på hans underbara ögon, ville aldrig glömma dom ögonen.

"ey guys, its kinda creepy seeing you stare at eachother so i go home, bye" hörde jag ifrån soffan, det var zayn som inte hade dragit än, han hade sett hela scenariot och jag skrattade lite för mig själv. 

när zayin hade dragit så harry in på sitt rum, men den här gången gick jag efter.

 

när jag hade stängt dörren efter mig så vände harry sig om, kollade på mig förvånat men sa ändå inget, jag gick fram till han ställde mig så endast 3 cm mellanrum fanns, jag hörde hans andetag blev lite snabbare, var hans nervös?.

*harrys perspektiv*

 

när hon stod där, 3 cm framför mig, visste jag inte vart jag skulle ta vägen, kände att nu fanns det ingen återvändo.

"i didnt mean what i said earlier, i just thought it was the right thing, you have a boyfriend, and you like louis"

"i HAD i boyfriend" sa hon, det betydde alltså att dom hade gjort slut.

"and yes i like louis" sa hon, det kändes som om någon tog en sten och slängde den rakt i magen på mig.

"like a friend", när hon sa ville jag bara hoppa av lycka, det fanns en chans ändå.

när jag tittade upp såg jag att det var personen som jag hade tagit tag i, med 4 andra killar bakom sig.

"-ja jag fick bara lite yrsel"

de tittade konstigt på mig, ajdå dom pratade engelska och förstod mig inte.

"-do you need anything, water?" sa en blond kille som stod lite bakom killarna.

"-no not really, im fine now. thank you" sa jag.

 killen som jag hade tagit tag i släppte mina axlar och log, gud vad snygg han var.

"-good, whats your name?" sa han, jag tog ett tag på mig att svara, man drunknade i hans ögon. när jag fick tillbaka fattningen så kunde jag äntligen svara.

"-Elin."

"-oh what a beutiful name" sa den snygga killen, jag rodnade , attans. 

"my name is harry styles",jag kände igen namnet en aning, men kunde inte komma på det. "-and heres niall, louis, zayn and liam" presenterade han dom andra, resten var också väldigt snygga, men inte lika slående som harry.

"ah okay, do you guys know were **** is?, i moved there today and i dont know the way back, im kinda lost"

alla såg chockade och glada ut, harry var så söt när han såg glad ut, nejnej fokus, du har en pojkvän elin så du får inte tänka på andra killar.

"harry and louis live there to, so you are their new neighbour?? thats soo cool" sa niall, "- we can drive you there!"

"oh thank you that would be great!"

"but only if agree to on thing!" sa harry med ett busigt leende,"-if you come with us and hang out at our house!"

"i guess that isnt a problem", killarna sprack upp i ett leende, och vi gick till deras bil för att åka dit. när vi kom fram så såg jag att harrys och louis hus låg precis framför mitt hus, bra då var det inte så långt att gå hem sen.

harry lade sin hand på min rygg och ledde mig in i huset, hans hand brände på ryggtavlan, vågade inte kolla på han för då skulle han se att jag rodnade. varför blir jag generad, jag har ju en underbar pojkvän...som...som inte ens har smsat eller ringt sen jag kom fram, undrar vad han gör.

"sooo elin, do you even know who we are?" sa liam som inte hade sagt något under hela bilfärden.   "hahah tough question guys," sa jag och log lite lurigt, vilken dum fråga, som om dom vore nå speciella personer typ.    "then who are we?" sa zayn.  
vad menade han, var dom sånadär djupa personer som ville gå ner på djupet och besvara frågan, vem är jag och vad gör jag med liv. jag började fnittra lite. "deep question,well you are niall, liam,zayn louis and harry!" sa jag, glad över att ha kommit ihåg allas namn. 

dock verkade dom inte nöjd med svaret, vad vare som försegick.

harry skrattade och sa "i dont think she know guys. elin we are one direction."  det var där ifrån jag hade känt igen namnen ifrån!.

"oh...cool. so.. what do you guys wanna do? we cant just sit here" sa jag, tyckte inte att det var så märkvärdigt att dom var one direction, finns ju inget jag kan påverka eller säga om saken.

*Harrys perspektiv*

elin var en riktigt gullig tjej, hade knappt kunna ta ögonen ifrån henne under hela kvällen, vi spelade monopol och badade i polen. hade vid flera tillfällen fått ögonkontakt med henne och såg till att vara så nära henne som möjligt, det kändes bra att vara nära henne, hon var väldigt fin. att hon inte brydde sig så mycket om att vi var one direction var ett plus.             efter några timmar så hade niall, liam och zayn åkt hem så det var bara jag, elin och louis kvar.   vi satt och kollade på en film, men jag kollade mest på elin som låg i soffan med huvudet på louis knä, hur gick det till?, louis smekte hennes hår och jag kände hur svartsjuk jag blev, visst jag hade bara känt henne i en dag, men det kändes som om vi känt varandra i flera år, samtalen hade flytit på så bra.

dock så hade hon kollat bort flertal gånger då jag hade kollat på henne, ville hon inte se mig i ögonen, gillade hon louis.

jag blev avbruten i mina tankar när jag hörde ett surr ifrån elins mobil som låg på bordet, ja han se några ord på skärmen innan den slocknade.

där kom det, självklart hade hon en pojkvän! vad annars. jag kollade på elin som satte sig upp och kollade smset, kunde inte undgå att se lite sorg i hennes ögon, varför då?.

hon ursäktade sig och kramade oss, hon kramade louis extra länge, eller var det louis som kramade HENNE extra länge, hoppas på att det var louis fel, att elin inte tyckte om han så. men vad äre jag tänker med, klart hon inte gör det, hon har ju pojkvän.

jag sprang till henne för att säga hejdå lite enskilt, hon stod i hallen med tårar i ögonen, vad hade hänt nu?.

hon kom fram till mig och jag kramade henne, ville aldrig släppa taget, utan att tänka så böjde jag ner huvudet och pussade henne lite lätt på munnen, men ångrade mig snabbt, fan harry, hon har ju pojkvän och gillar dig säkert inte.

hon reagera knappt och gick bara ut genom dörren.

*Elins perspektiv*

kvällen hade varit riktigt bra, harry var så snygg så jag hade varit tvungen att vända bort blicken den mesta av gångerna för att inte avslöja att jag rodnade. senare på kvällen hade några dragit och det var bara louis och harry kvar. det var ganska mörkt i rummet innan filmen startade så jag fick leta mig fram i soffan, jag stötte på louis som klappade på sitt knä, jag lade mitt huvud där för jag var så trött efter dagens bravader och somnade där. efter ett tag så hörde jag min mobil surra så jag satte mig upp och sträckte mig efter den, jag han få en glimt av harry som såg eftertänksam ut och ledsen, var han kanske ledsen över att jag låg med huvudet i louis knä?, näää varför skulle han vara det?. smset var från erik och det stod "tjenare babe, ilove you so much men... efter du hade åkt så var jag så ledsen att jag åkte till din kompis hannas hus, hon tröstade mig och så, och ja, vi kysstes och allt.  jag förstår att du säkert hatar mig nu men jag tror att det är hanna jag gillar, som jag alltid har gjort. förlåt."

det kunde bara inte vara sant, hanna min bästa kompis och erik som jag var så kär i, hade svikit mig, jag var mest chockad, och väldigt ledsen övet att hanna hade svikit mig så.

jag ursäktade mig och kramade de båda, louis höll kvar mig i en kram extra länge, kanske hade han sett hur ledsen jag var?.när jag kom ut till hallen så brast det, jag föll ut i gråt, men hejdade tårarna lite då jag såg en förvånad harry framför mig, han sa inget men på något sett hamnade vi i en kram, jag ville inte släppa taget, för några sekunder kände jag mig lycklig fastän jag var heartbroken, om jag var heartbroken, vet inte. ledsen var jag iaf, på hanna. men jag var förvånad över att jag var lättat att erik inte vill vara tillsammans med mig längre, varför...

harry böjde ner sitt huvud och pussade mig, jag blev som förstenad, så lycklig men så chockad, han backade undan med ett ångerfyllt ansikte, ville bara ta tag i hans ansikte och ge han en riktig kyss och stanna så. men jag behövde tänka, så jag bara lämnade huset och gick hem.


----------------------------------

hahahah fett långt menmen:))

 

"-elin, pappa och jag har bestämt att vi ska flytta till england!", sa mamma med större entusiasm än vad jag kände att jag orkade me.

"-men mina vänner då?, skolan och erik! tänker ni inte på mig och vad jag känner?!". röt jag åt mamma och pappa som såg chockade ut över min reaktion, jag har ju alltid velat flytta dit, men inte nu, inte när livet var så bra, när jag precis blivit tillsammans med erik.

"-vi är ledsen gumman men nu är det som det är, vi flyttar nästa vecka,  allt är klart."

"NÄSTA VECKA??, tack så himla mycket ni förstör mitt liv!"

jag rusade in på mitt rum och slängde mig på sängen med huvudet i kudden, kunde det bli värre, ville inte lämna mina kompisar eller erik. jag tog upp mobilen och smsade honom.    

det tog inte lång tid innan jag fick ett svar.

Han var så fin, min erik, med dom blå ögonen, fräkniga kinderna och skånska dialekten som inte verkade försvinna fastän han flyttade till stockholm ifrån skåne för flera månader sen.

det knackade på ytterdörren och jag hörde mamma öppna, hörde att dom växlade några ord innan han kom in till mig och satte sig på sängen.

"-vad äre du ville prata om?"

"-jag ska flytta till england om en vecka"

jag visste inte riktigt om hans blick visade besvikelse eller befrielse, han såg mer tom ut, känslolös, varför det.

"-fan," sa han lite tyst.

"-ja det kan man säga" hoppades på att han skulle göra något, minsta lilla innan jag sprack av nervositet, brydde han sig inte.

"-men det klarar vi väll, right?" sa han och smekte min kind. yes!han brydde sig.

"-ja, vi kan ju smsa och skypa varje dag"

"-ja, och så kan jag ju hälsa på då det är lov."

sen flöt pratet på, vi bli riktigt taggade på våra planer om att träffa varandra igen sen och vad vi skulle göra då, shit vad jag skulle sakna han.

 

*en vecka senare*

jag och erik hade umgåts varje dag för att ta reda på den lilla tiden vi hade kvar, men det hade inte varit densamma som förut, kunde inte riktigt sätta pricken på vad det var. hejdå kyssen var klumpig och stel, vad var det med mig?? jag är ju svinkär i erik.

jag pratade iallafall inte så mycket med pappa och mamma, de var inte högst upp på min lista.

när vi var framme i england i huset vi skulle bo i så lade jag bara in sakerna i mitt nya rum, bytte om till shorts och linne, det var riktigt varmt ute så jag bestämde mig för att rensa tankarna i en promenad.

kanske inte min smartaste ide då jag hade gått en bra bit, och upptäckte att jag faktiskt inte visste vars jag var.

hittade en liten by och ett glasstånd, köpte mig en glass och satt mig på en bänk och försökte fundera ut var jag var hur jag skulle ta mig hem.
tillslut så fick jag lite panik, tänk om jag inte skulle hitta hem, det började ju bli mörkt. jag ställde mig upp i all hast, började springa men fick fort stanna då yrseln kom, tog tag i någons arm för att inte tappa balansen. sedan kände jag någon som tog tag i mina axlar och frågade,

"-are you alright hun?"

--------



hahah vem kan det vaaaa?;))))